Här är en historia om en av våra första upptäckter med EM:
Vi hade hört talas om det här med EM, det var för tolv år sedan, och behövde ett medel att förbättra vår komposttoalett med. Den luktade för mycket.
EM gjorde jobbet med den och vi blev förstås mera intresserade och började prova hela kittet med köksbokashi, odling och rubbet. Nu hör det till saken att vi några år tidigare hade fått en redan då gammal men praktfull och renrasig Hedemora Tupp till våra hönor. Den levde gott och väl med vår lilla hönsflock fast åldern tog ut sin rätt och det livsglada galandet tystnade. Det gick en sommar och en vinter utan tuppens morgonfanfar.
Det föll sig naturligt att testa vår EM Köksbokashi på honom. Frugan gav honom en rejäl portion av det här EM-komposterade köksavfallet och si! Redan nästa morgon var det full koncert och av en kaliber och uthållighet som frestade mig att göra slut på mästergalaren. För mig och hela familjen upplevde vi det som tämligen mirakulöst. Han levde för all del inte så länge i alla fall. Höken tog honom senare samma sommar. Dock, han fick en värdig sista tid.
Hälsningar Kai Vogt Westling.
